tisdag 23 juni 2009

Vår stora tjej

Igår kväll gick dottern och lade sig själv i sitt rum efter att vi hade läst godnattsaga… utan att ropa efter mig eller ens säga ett pip somnade hon tillsammans med sin gose-delfin.

Sedan sov hon i sin säng hela natten och när jag gick till jobbet imorse sov hon fortfarande gott.

Kanske ingen världsnyhet, men en rätt stor händelse i hennes liv. Och i mitt. Jag vaknade nämligen utvilad!

2 kommentarer:

Malin sa...

Åhh, det låter skönt det. Jag har sedan jag blev mamma helt och hållet ändrat definition på "utvilad" och "en god natts sömn". Tidigare behövdes 8 timmar i ett svep, men numera är det bara att gilla läget och acceptera att det kan bli ett uppvak eller två. Och ibland kan uppvaken vara en stund...

Karin sa...

Malin: Japp, så är det verkligen. Minns med fasa hur trött jag var de två första åren av Estelles liv. Inte bara det att nattningsprocessen kunde bli utdragen (speciellt när hon slutade med att behöva sova på dagen) utan hon kunde bli klarvaken långa perioder mitt i natten… bara för att sedan vakna 05:30. Och jag som tar lång tid på mig att somna var minst sagt… utmattad och desperat. Min älskade sambo snarkade dock helt ostörd vidare. Suck…